Vilken sorts lärare är just jag?

Ibland måste man tänka över vem man är som människa och vidare vem man är som lärare.
Vad är det just jag tycker är viktigt?
Vad är det just jag vill förbättra mig på?
Vilken sorts lärare är jag egentligen?

Min människosyn

Eleverna är det värdefullaste vi har. Varje barn är ovärderlig för sina föräldrar och det är något jag försöker att aldrig glömma bort, oavsett hur jobbigt ett barn kan bete sig. Jag tror inte heller att det finns någon elev som är “ond”. Hur bråkig och besvärlig ett barn än är kan jag inte tro något annat än att alla barn har en god kärna, men en elev kan omge sig själv med ett svårgenomträngligt skal. Varför det skalet finns kan ha många orsaker, men bara jag vet att man kan komma igenom det och möta eleven så har jag förtröstan i min människosyn.

Min kunskapssyn

Vad är egentligen värdefull kunskap? Är det vad jag tycker är viktigt, eller det eleven anser är viktigt. Balansgången är milt sagt osäker. Dels anser jag att en elev kanske inte förstår värdet av vissa kunskaper jag försöker förmedla och då är det min uppgift som pedagog att göra vad jag kan för att ge eleven motivation att försöka tränga in i kunskapsstoffet. Dels måste man alltid utgå från elevens förkunskaper, enligt mitt sätt att se. Kunskaper som saknar alla former av förförståelse är bortkastade kunskaper. Om eleven har en förförståelse som inte bygger på “vettiga” kunskaper, måste jag ändå utgå från dem för att ge eleven ett sammanhang och en förståelse.
     Inlärningen är en annan del av kunskapssynen. Jag tror inte på att göra varje lektion till ett skådespel. Eleverna går inte i skolan för att bli roade av lärarna. Samtidigt är det min uppgift att göra eleverna intresserade av det jag vill förmedla. Att kombinera fenomen och dess förklaringar, endera genom ”föreläsning” eller genom att eleverna söker svar själva, tror jag är en lösning på dilemmat. Att låta eleverna helt ohejdat t.ex. ge sig ut på Internet för att söka svar på frågor som aldrig ställts tror jag skadar mer än hjälper.
     Utöver detta anser jag att kunskap lärs in bäst i interaktion med andra människor. Detta är inte liktydigt med grupparbeten, men genom att skapa ett klassrumsklimat där frågeställningar visar på intresse istället för osäkerhet tror jag är något som varje pedagog måste sträva emot, för att över huvud taget kunna utföra undervisning i klassen.

Min etiksyn

Vad är egentligen god etik? Är det samma sak som god moral? Är min etik samma sak som god etik? Här tror jag man som pedagog har det svåraste arbetet. Det gäller att guida eleverna utan att färga dem. Jag kan inte påstå att en elev som är kommunist eller extrem på något annat sätt är en dålig elev med en dålig moral, bara eleven vet vad ståndpunkten innebär och kan stå för sina föresatser.
     Min främsta uppgift som pedagog blir nog snarare att försöka väcka elever som helt är renons på vad etik och moral är. Att inte ha en ståndpunkt är det största svek en människa kan göra mot sig själv. Sedan är det upp till varje individ att stämma av sina ståndpunkter mot samhällets ståndpunkter och själv avgöra om den står för något ont eller något gott i tillvaron.

Min samhällssyn

Skall eleverna utbildas i en sluten verkstad utan insyn från samhället, eller skall de vara en del av ett samhälle som ständigt förändras? Jag anser att det senare är att föredra. Skolan har varit en skyddad arbetsplats alldeles för länge. Här har Internet sin största fördel eftersom det går att använda dagsfärsk information i skolarbetet, något som är särskilt viktigt i SO-ämnena.
     En dröm vore att kunna följa eleverna ut i samhället och visa dem hur man klarar sig i en värld som förändras från dag till dag. Skolan med dess kontrollerade miljö kan vara bra många gånger, men det är i den övriga världen eleverna skall leva efter skolavslutningen och om inte skolan kan ge dem kunskap för att klara sig i det verkliga livet, har skolan misslyckats med sin absolut viktigaste uppgift.

Min syn på den pedagogiska processen

Vem är klassrummets viktigaste aktör? Läraren som lär ut kunskap eller eleven som inhämtar kunskap utifrån sina egna intressen och behov? Det absolut bästa måste, enligt mig, vara elever som utgår från sig själva och inhämtar kunskap. Tyvärr är inte världen riktigt så enkel. Det är därför vi pedagoger måste finnas i elevernas närhet. När eleverna “kör fast”, finner något de inte förstår, eller hittar lögner de tar för sanningar, är det vår uppgift att förklara världen för eleverna så att de kan gå vidare.
     När det gäller kunskap eleverna inte inhämtar frivilligt måste vi lärare finna ut sätt att väcka elevernas nyfikenhet. Jag tror inte på att tvinga in kunskap i huvudet på eleverna. Finns inte intresset att lära sig någonting, får man försöka vira in kunskapen i någonting annat som eleverna självmant vill ta reda på mer om.
     Vi lärare måste ge eleverna de verktyg de behöver för att kunna förstå sin omvärld, annars är allt vi lär dem värdelöst vetande. Om vi inte finns i elevernas närhet för att hjälpa dem, vad har vi då för berättigande i klassrummet?

Min syn på svenskämnet

Svenska är skolans viktigaste ämne. Så enkelt är det. Svenskan är den rot alla andra ämnena växer på för att skapa kunskapens träd.
     Barn måste få höra svenska, läsa svenska, kunna tala svenska med ett bra ordförråd och kunna skriva bra svenska. Annars är de utslagna i samhället redan innan livet hunnit börja.
     Alla behöver inte bli författare, även om jag blir lika glad varje gång en elev skiner av lycka över något de skrivit och skapat själva. Alla behöver inte heller bli bra talare, även om det är roligt när en elev gör en muntlig presentation som klasskamraterna applåderar åt. Däremot måste alla elever kunna läsa svenska bra, eftersom vi går in i ett IT-samhälle där mer och mer baseras på att vi måste läsa oss till kunskap på skärmarna. Likaså måste eleverna lära sig att tala svenska bra eftersom det sätt man talar ofta är det som andra, som inte träffat eleven tidigare, bedömer vilken sorts människa denne är.

Min syn på SO ämnena

Jag är ingen vän av matematik. Visserligen gick jag 4-årig teknisk linje en gång i tiden, men väldigt litet av det jag lärde mig gav mig någon praktisk nytta i det verkliga livet. Istället upptäckte jag med tiden att det var SO-ämnena som gav mig en grund att stå på i vardagen.
     Denna grundsyn bär jag fortfarande med mig. Detta är inte liktydigt med att jag förringar fysik, kemi, naturkunskap och matematik, men jag tror att eleverna klarar sig bättre i livet med mycket SO-kunskap jämfört med mycket NO-kunskap. Jag är också medveten om att många människor, främst NO-lärare, inte håller med mig.
     Det sägs att dagens ungdomar är vilsna, men vilket ämne kan ge dem svar på de frågor som saknar svar om inte religionsämnet? Hur skall man kunna göra dem miljömedvetna om inte geografiämnet fanns? Hur skulle man kunna förklara de flesta företeelserna i dagens samhälle om de inte får kunskap om samhällets historiska rötter? Hur kan man få dem att över huvud taget fungera i ett modernt samhälle om inte samhällskunskapen fanns?
     De enda ämnen jag själv anser likvärdiga med SO-ämnena är språkämnena, och då främst modersmålet svenska. Alla andra språk innebär dock att de blir bättre på att kommunicera och ges möjlighet att skaffa sig kunskap om värderingar och fenomen i andra länder på det språk som används i dessa länder, vilket i slutändan ger eleverna mer kunskap i SO-ämnena. Cirkeln är därigenom sluten.

Min syn på datorerna i skolan

Datorer har sin givna plats i skolan. Jag är helt övertygad om att datorer underlättar inlärning och IT skapar mer intressanta lektioner. Det finns visserligen inte mycket man kan göra med datorer som man inte kan göra utan datorer, men det sker lättare med datorstöd.
     Datorer är inget självändamål, men jag som pedagog kan fylla tomrummet mellan “skrivmaskinen” och “internetsurfningen”. Det är mellan dessa två ytterligheter jag anser pedagogen kommer in och utnyttjar den hjälp IT ger till lärarkåren - både pedagogiskt såväl som metodiskt och administrativt.

Min syn på lärarlaget

Ensam är inte stark. Det är min erfarenhet från skolverkligheten. I ett fungerande lärarlag kan man däremot stötta, inspirera och interagera på ett sätt som främjar alla aktörer. Ensamvargen i klassrummet är lika död som arketyp i lärarkåren som Biggles är bland stridspiloterna. Hela samhällets struktur bygger mer eller mindre på lagarbete, och skolan är definitivt inget undantag.

Ingemar Wiklund